Jean Sibelius formade den finska kulturen och gjorde Finland känt runt om i världen. Jean Sibelius (1865–1957) är fortfarande under 2010-talet en världsberömd kompositör. Sibelius lät sig inspireras av nationella teman som han gav en modern tvist i sina verk.
Sibelius blev föräldralös före han fyllde tre år, när hans far, som var läkare, dog av tyfoid under sommaren 1868. Sibelius blev färdig från mellanstadiet tack vare ekonomiskt stöd av hanns farbror. Den svenskspråkig Sibelius gick i det finska Normallyceet i Tavastehus och tog studenten år 1885.
Sibelius blev antagen till Helsingfors universitet för att studera juridik år 1885 och samma år började han spela violin vid Helsingfors musikinstitut. Han lämnade snart juridikstudierna och började studera komposition under ledning av musikinstitutets ledare Martin Wegelius. Det blev snabbt tydligt att Sibelius talang bäst kom fram i komposition. Ferruccio Busoni, som blev en del av musikinstitutets personal år 1888 uppmanade Sibelius att fortsätta tonsätta. Den begåvade unge mannen antog sitt musikaliska namn år 1886 efter att han började använda bortgångne farbrors visitkort, på vilka farbrodern hade låtit trycka sitt namn i den mer fashionabla franska formen Jean Sibelius.
Sibelius kunskap om den finska kulturen ökade när han lärde känna familjen Järnefelt år 1889. Järnefeltarnas dotter Aino blev Sibelius hustru år 1892.
Med hjälp av stöd av senaten, studerade Sibelius komposition i Berlin åren 1889–1890 och i Wien åren 1890–1891. Han vände sig till finsk folkmusik och Kalevala rytmer för expressivt nytänkande. Trots att han var en erkänt begåvad kompositör, så var han kontroversiell i Finland fram till sent 1890-tal.
I främsta led för det nationella motståndet
Sibelius komponerade en del arbeten med politiska budskap, efter att kejsaren Nikolaj II publicerade februarimanifestet som påbörjade den så kallade förryskningsperioden i Finland år 1899. Kompositionen av Viktor Rydbergs dikt ”Athenarnes sång” hade premiär i Helsingfors den 26 april 1899. Sången som betonar de gamla atenarnas uppoffring och arv gjorde genast Sibelius till en nationalhjälte.
Ännu viktigare blev musiken som Sibelius skrev för tablå för firandet av den finska pressen i november 1899. Efter små revisioner blev den sista tablån, Finlands uppvaknande, den kända Finlandia. Texten till Finlandia skrevs av poeten V. A. Koskenniemi år 1940 med kompositörens tillåtelse.
Uruppförandet av Sibelius andra symfoni den 8 mars 1902 i Helsingfors blev en av karriärens höjdpunkter. Kompositionen utsöndrade kraft och heroism och inspirerade folket i mitten av förryskningsåtgärderna. Verket fick förbehållslöst beröm av både kritiker och allmänheten.
Sibelius framgång överskuggades av finansiella problem. Han blev redan skuldsatt under 1890-talt på grund av sin extravaganta livsstil. Skulderna ökade 1903–1904 när han lät bygga Ainola, hans hus i konstnärskolonin vid Tusby träsk, 25 km nor om Helsingfors. Tack vare mecenater och inkomster från hans kompositioner lyckades han undvika en fullständig konkurs.
På grund av brister i upphovsrättssystemet, så fick han inte intäkter för alla musikföreställningar av hans verk. Han sålde rättigheterna till kompositionen Valse triste, som han hade komponerat till skådespelet Döden av hans svåger Arvid Järnefelt år 1903, till förläggaren för att han inte insåg hur populärt stycket skulle bli. Kompositionen blev världsberömd och till och med restaurangorkestrar lade till stycket på sin repertoar.
Det internationella genombrottet
Sibelius uppnådde internationell berömmelse under början av 1900-talet. År 1900 gjorde Sibelius en Europaturné med en orkester som dirigerades av Robert Kajanus. Orkestern hade en repertoar som exempelvis innehöll den första symfonin och Finlandia med mera. Sibelius musik blev mycket välmottagen i särskilt Sverige, Danmark och Tyskland. Före första världskriget hade Sibelius vunnit en stark lyssnarkår i Storbritannien och USA. Sibelius fick både beröm och bitande kritik i Ryssland.
Alla av Sibelius kompositioner togs inte emot välvilligt. Den fjärde symfonin som var färdig år 1911 möttes främst av negativ kritik i Europa och USA. Sibelius moderna uttryckssätt väckte kritik på samma sätt som Richard Strauss och Claude Debussys verk.
Sibelius besökte Norfolk Music Festival i USA under sommaren år 1914 där han dirigerade Okeaniderna, Finlandia, och Valse triste. Många inflytelserika amerikanska musikälskare i den nytillkomna supermakten träffade Sibelius, vilket förstärkte hans popularitet i USA.
Den finska kompositionsstilens nestor
Sibelius 50-årsdag i december år 1915 var en stor nationell fest. Premiären för den femte symfonin var en stor händelse inom societeten. Kompositören och dirigenten Robert Kajanus höll ett tal sid soarén, där han konstaterade att Sibelius hade skapat ett speciellt finskt sätt att komponera. ”Det lilla som hade sett dagens ljus innan detta var endast en klen utgrening av den tyska skolan, som innehöll – om jag tillåts uttrycket – etnografiskt inympat material från finsk folkmusik.”
Sibelius skrev Jägarmarschen under Finlands självständighetskamp år 1917. Texten till stycket var skriven av Heikki Nurmio och arrangerades för manskör och piano. Jägarmarschen blev en symbol för det vita Finland, som vann inbördeskriget.
Sibelius flyttade till Helsingfors när inbördeskriget bröt ut, för att hålla sig säker från rödgardisterna som terroriserade landsbygden. Kompositören flyttade med sin familj till sin bror Christian Sibelius som var medicinsk överintendent vid Lappvikens mentalsjukhus. När situationen lugnade sig flyttade familjen tillbaka till Ainola. På grund av brist på pengar soch foder, blev Sibelius tvungen att sälja familjens häst. Den höga inflationen underlättade avsevärt Sibelius skuldbörda.
Det dystra geniet
Efter att Finland blev självständigt år 1917 var Sibelius den mest kände finländaren i världen. Samtidigt konsoliderades hans position som ett kompositörsgeni som hela nationen såg upp till. Sibelius lyckades äntligen betala bort sina skulder tack vare alla donationer han fick med anledning av hans 60-årsdag. Förbättringar i upphovsrättslagstiftningen gjorde att Sibelius fick in mera pengar och så småningom blev han en förmögen man. Upphovsrättsavgifterna från Sibelius omfattande produktion kommer att fortsätt generera betydande intäkter för Sibelius avkomma fram till år 2027.
Sibelius sjunde symfoni som var färdig år 1924 kom att bli hans sista. Han hade tänkt komponera en åttonde symfoni, men den blev aldrig färdig. Sibelius tillbringade mer och mer tid på Ainola och drog sig tillbaka från offentligheten.
Kompositörens 70-årsdag uppmärksammandes internationellt. Han var ytters populär i USA, Storbritannien och i Norden. När New York Philharmonic genomförde en undersökning om vilka favoritkompositörerna för deras söndagskonserter på radion var, kom Sibelius på första plats, Ludwig van Beethoven på andra plats och Maurice Ravel på tredje plats.
Under vinterkriget hjälpte Sibelius berömmelse att samla in medel för Finland, särskilt i Nordamerika. Sibeliussällskapet som grundades i Tyskland år 1942 på initiativ av propagandaminister Joseph Goebbels, påverkade kompositörens rykte negativt i Väst och i Sovjetunionen. År 1935 hade Sibelius mottagit Goethe-medaljen som var Tysklands högsta hyllning för artistiska meriter. Efter andra världskriget blev intresset som Tyskland hade visat Sibelius en börda för honom. Enligt Sibelius dagböcker var han inte positivt inställd till nationalsocialismen och dess raslära.
Efter kriget höll sig Sibelius undan från allmänheten. Han dog på Ainola den 20 september 1957, 91 år gammal. Dagen för hans begravning, den 30 september, var en nationell sorgedag. Sibelius begravdes vid Ainola.
Sibelius arv
Sibelius hustru Aino bodde kvar i deras hus fram till slutet av 1960-talet. År 1972 sålde Sibelius döttrar Ainola till finska staten så att det kunde öppnas som museum. Ainola öppnades för allmänheten år 1974. Jean och Aino Sibelius gravar finns på Ainolas gård. Sibelius födelsedag, den 8 december, firas som finska musikens dag och är en nationell flaggdag.
Sibelius är fortfarande under 2010-taletr en världsberömd kompositör. För både professionella och amatörer inom den klassiska musiken känns han som ”Sib”. Det centrala av Sibelius produktion är symfonierna 1–7. Bland de mest kända verken finns violinkonserten, orkesterverken Finlandia¸ Kareliasviten, Tuonelas svan (del av Lemminkäinensviten) och Valse triste.
Sibelius violinkonsert var den mest inspelade violinkonserten under 1900-talet. Hans symfonier är de mest framförda konserterna i världen efter Ludwig van Beethovens. Internationellt sett är Sibelius mest kända verk Valse triste och Finlandia. Finlandia var Biafras nationalsång åren 1967–1970, när de sökte självständighet från Nigeria. Ord som ofta sjungs till melodin av Finlandia är till exempel psalmerna ”Be Still, My Soul” och ”This Is My Song”