Samhällsförhållandena i Finland byggde på en nordisk grund som skapats av att vara del av Sverige i 600 år. Finlands egna statliga organ skapades efter år 1809 då Finland blev en autonom del av det ryska imperiet. Den kejserliga senaten för Finland började sin verksamhet år 1816 och var föregångaren till Statsrådet i Finland. Ståndslantdagen i Finland, med fyra ständer, ersattes år 1906 med enkammarlantdagen som efter Finlands självständighet kom att kallas Riksdag. Det finländska parlamentariska systemet har inte genomgått några större förändringar sedan dess. Framstegen inom ekonomin, kulturen och utbildningen formade Finland till en nation som var redo för självständighet.
Ryska försök till att förenhetliga det ryska riket från och med 1890-talet skapade en politisk kris som är känd som förryskningsperioden. Den finska armén upplöstes, motståndsmän deporterades och striktare censur togs i bruk. Finland hade inte mycket politiskt spelrum.
Under åren 1914–1917 under första världskriget förvandlades Finland till ett stort ryskt militärläger. Närmare 2000 unga finländska män begav sig frivilligt till Tyskland, Ryssland fiende, för att få militärutbildning. Detta resulterade i Jägarrörelsen, som kom att utgöra kärnan för det självständiga Finlands armé våren 1918.