1918 – uppror, konung, demokrati

Frihetskriget började i januari för att driva ut de cirka 75 000 ryska trupperna som fanns i landet. Samtidigt utbröt ett inbördeskrig på grund av en socialistisk revolution den 26 januari. Kriget slutade i en seger för den legitima regeringen. Kriget krävde 36 000 döda, varav största delen dog i fångläger efter kriget. Efter kriget valde lantdagen, som endast hade en socialistisk ledamot, den 18 maj P. E. Svinhufvud till riksföreståndare och den 29 maj ersattes den rödgula lejonflaggan med en ny flagga med ett blått kors på en vit bakgrund. Lantdagen valde i augusti att förklara Finland till en monarki och valde i oktober den tyske prinsen Fredrik Karl av Hessen till kung av Finland. Efter att Tyskland hade förlorat det första världskriget valde Fredrik Karl att avsäga sig kronan och regeringen som hade letts av J. K. Paasikivi avgick. Svinhufvud, som ansågs stå för nära Tyskland, avgick som riksföreståndare i december. Istället valde man general C. G. E. Mannerheim, som hade fungerat som överbefälhavare under frihetskriget, som riksföreståndare. Mannerheim ansågs ha bättre relationer till västmakterna.