Skapandet av det moderna Finland var ett projekt av den finländska intelligentian riktat å ena sidan till Finlands folk och å andra sidan åt en internationell publik. Genom att skapa viktiga nationella verk inom arkitektur, bildkonst och musik, skapade man även internationell synlighet.
Som nation saknade Finland ett storslaget förflutet. Därför ansågs konst och kultur vara de främsta verktygen man hade till förfogande under nationsbyggandet och för att nå internationell synlighet.
För den nationella kulturen var det av största betydelse att majoritetsspråket finska skulle bli Finlands nya språk för kultur och vetenskap. När Finland blev självständigt utgjorde den finskspråkiga befolkningen 88 procent av Finlands befolkning. Det finska språket började utvecklas kring medlet av 1500-talet när Mikael Agricola översatte Nya Testamentet till finska. Den första Bibeln på finska trycktes år 1642.
För det skrivna finska språket var det viktigt att den svenska lagstiftningen utkom på finska år 1734. Den finska vokabulären var dock fortfarande mycket begränsad under tidigt 1800-tal. Då språket utformades var ett av målen att hitta på finska motsvarigheter till internationella ord och fraser istället för att bara låna ord från andra språk. Detta noggranna och genomgripande arbete har bidragit till att det är svårt att lära sig finska.
Litteratur på två språk
En av nationsbyggarnas mål var att skapa en nationell litteratur. Finsk litteratur som skapades i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hämtade inspiration från europeiska verk, men vann aldrig någon större internationell uppmärksamhet.
Aleksis Kivis roman Seitsemän veljestä (”Sju Bröder”), som utkom år 1870, anses vara den första finska romanen. Boken handlar om sju unga män och deras problem med att anpassa sig till de krav som den civiliserade världen ställer på dem. Elias Lönnrot skapade i sin tur nationaleposet Kalevala som grundar sig på finska och karelska folksägner. Den första versionen av Kalevala utkom år 1835 och den andra 1849.
F. E. Sillanpääs litterära bana påbörjades under det första världskriget. Hans romaner behandlar det agrara finska livet utgående från tidens psykologiska kunnande. Sillanpää är den enda finländaren som vunnit Nobels litteraturpris.
Vid sidan om den finska kulturen fanns även den svenska kulturen, som exempelvis stöddes av den finländska eliten. En stor del av den svenskspråkiga eliten valde att byta sitt språk till finska, medan andra starkt försvarade sitt svenska modersmål då det var språket för högre bildning i motsats mot det lantliga finska språket. De stora nationalkänslobyggarna J. L. Runeberg och Z. Topelius skrev på svenska och deras verk översattes aktivt till finska. Hursomhelst ökade antalet böcker och tidningar som utkom på svenska mot slutet av 1800-talet.
Då Finland blev självständigt år 1917 hade landet en livskraftig litterär kultur på både finska och svenska. Översättningar utkom också i överflöd. Den helsingforsbaserade socialdemokratiska tidningen Työmies var landets största tidning. De övriga stora tidningarna var Helsingin Sanomat och Uusi Suometar, som var finska, och Hufvudstadsbladet, som var svensk.
Konstnärer söker inspiration
Vid slutet av 1800-talet hämtade finländska artister inspiration särskilt från Paris. Bland de konstnärer som studerade måleri i Frankrike var Albert Edelfelt, Axel Gallen-Kallela, Eero Järnefelt och Pekka Halonen. Denna period då konstnärerna framställde nationella motiv med internationella influenser kallas den finska konstens guldålder.
Järnefelts realistiska målning Trälar under penningen från 1893 är en av de mest kända målningarna i Finland. Motivet representerar nationalromantik, då svedjebruket som framställs på målningen inte längre användes förutom i liten grad i Finland under 1890-talet.
Axel Gallen-Kallelas Kalevalamotiv blev också nationella ikoner. Gallen-Kallela fick inspirationen till Kalevalamotiven under sin bröllopsresa till Fjärrkarelen. Han målade fresker med Kalevalamotiv till den finska paviljongen på världsutställningen i Paris år 1900, som skapade mycket publicitet. Efter Finlands självständighet utformade Gallen-Kallela förtjänsttecken och uniformer.
Helene Schjerfbeck var en av de finländska konstnärer som studerade måleri i Paris. Kvinnliga konstnärer överskuggades av männen under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Det räckte fram till den senare hälften av 1900-talet innan Schjerfbecks målningar började uppskattas. Schjerfbecks målning Balskorna (1882) såldes år 2008 på Sotheby’s för 3,9 miljoner euro, vilket är det högsta priset en finländsk målning någonsin betingat.
Den finländska tolkningen av Jugend
År 1812 blev Helsingfors Finlands huvudstad efter kejsare Alexander I beslut. Helsingfors monumentala centrum ritades av Carl Ludvig Engel och färdigställdes mellan 1820–1850-talen i den nya huvudstaden. Senatstorget och omgivningen kring troget liknar på många vis S:t Petersburg.
Helsingfors började växa mycket under slutet av 1800-talet. Konstmuseet Ateneum stod färdigt år 1887 och Ständerhuset år 1891. Ständerhuset fungerade som möteslokal för alla ofrälse stånd under lantdagarna.
Jugendstilen var dominerande i både privat och offentligt byggande under tidigt 1900-tal. En av de unga förmågorna när det gällde arkitektur var Eliel Saarinen som bidrog till ritandet av Nationalmuseum, som stod färdigt år 1906 i Helsingfors. Saarinen ritade även Helsingfors järnvägsstation som färdigställdes år 1919. Utöver detta formgav Saarinen även sedlar och nya frimärken år 1917.
Helsingfors var inte det enda stället i Finland som fylldes med jugendbyggnader. Under tidigt 1900-tal färdigställdes otaliga bostadshus, banker, kyrkor och övriga byggnader i jugendstil över hela landet.
Sibelius – det mest framstående namnet i finländsk musik
Jean Sibelius lät sig inspireras av finländsk folkmusik och i synnerhet av nationaleposet Kalevala. Det fanns ingen i Finland som kunde tävla med Sibelius, men sedan slutet av 1800-talet hade Finland flera framstående kompositörer och dirigenter.
Sopranen Aino Ackté var det största namnet inom finländsk opera. Hon var fastanställd vid Stora operan i Paris 1897–1903 och i Paris gjorde hon en av de första finländska skivinspelningarna år 1901. År 1912 grundade hon Nyslotts operafestival, som hon själv ledde 1913–1914, 1916 och 1930.
Den finländska musikaliska scenen var starkt påverkad av den estniska sångfesten. Det finländska Folkupplysningssällskapet började efter estnisk förebild ordna sångfestivaler var tredje år från och med år 1884. När förryskningsåtgärderna ökade i Finland år 1899 blev sångfestivalerna en plattform för nationellt motstånd.
Före Finland självständighet fanns det även en livskraftig scen för rysk konst centrerad i Helsingfors och Viborg. Stjärnor från Mariinskijteatern i S:t Petersburg kunde regelbundet ses på Alexandersteatern i Helsingfors. Dessa band bröts efter oktoberrevolutionen.