År 1919 vann ett republikanskt statsskick åter igen mark efter det lilla försöket på monarki år 1918. Året därpå slöt Finland fred med Rådsryssland. Från och med hösten 1918 började man gradvis släppa röda fångar fria. År 1921 fanns det endast 1000 av dem kvar i fängelse.
Planerna för att göra Finland till en monarki rann ut i sanden när Tyskland förlorade det första världskriget. Förespråkarna för ett republikanskt statsskick vann en klar majoritet i lantdagen i valet i mars 1919. Lagen fick hur som helst inte en tillräcklig majoritet i lantdagen under behandlingen för att klassas som ett brådskande ärende. Efter Heikki Ritavuoris förslag togs lantdagens rätt att avsätta presidenten bort från lagförslaget. Efter detta fick lagförslaget det nödvändiga tilläggunderstödet från Samlingspartiet. Lantdagen godkände grundlagsförslaget den 21 juni och förklarade det brådskande.
Den nya regeringsformen måste ännu undertecknas av riksföreståndare C. G. E. Mannerheim. En grupp högeraktivister försökte stoppa detta eftersom de var rädda för att en ny president skulle stoppa deras försök att invadera Petsamo och Östkarelen. Mannerheim lovade aktivisterna sitt stöd ifall de skulle ha lyckats få västmakternas och Samlingspartiets understöd, men eftersom detta inte lyckades undertecknade Mannerheim den nya grundlagen i juli år 1919. Den nya grundlagen upphävde 1772 års regeringsform och förenings- och säkerhetsakten från 1789.
Den Högsta förvaltningsdomstolens förste president K. J. Ståhlberg valdes till Republiken Finlands förste president. Ståhlberg som hade gått med i Framstegspartiet vann valet, som genomfördes av riksdagen, med rösterna 143 mot Mannerheims 50 röster. Ståhlberg fick rösterna från mitten- och vänsterpartierna.
Rådsryssland erkände gränserna från år 1812 och gav Finland Petsamo
Under fredssamtalen i Dorpat mellan Finland och Rådsryssland, krävde Finland Östkarelen, Petsamo och Kolahalvön. Fredsfördraget som undertecknades den 14 oktober 1920 gjorde att Finland fick Petsamo, som hade lovats åt Finland av kejsare Alexander II år 1864, i utbyte mot att Finland överlämnade områdena kring vapenfabriken i Sestroretsk. Grunddragen i freden var att Rådsryssland erkände Finlands historiska gränser, vilket betydde Storfurstendömet Finlands gränser från år 1812.
Enligt fredsfördraget skulle Finland återlämna kommunerna Repola och Porajärvi, som hade valt att förena sig med Finland, till Ryssland. Repolas tillförordnade länsman Bobi Sivén blev så upprörd av fredsfördraget att han sköt sig själv. Akademiska Karelen-Sällskapet (AKS), som grundades år 1922, såg Sivén som en martyr och hjälte. AKS eftersträvade ett Storfinland genom att de östersjöfinska folken nära den finska gränsen skulle införlivas med Finland. Finland slutade även i fredsfördraget stöda Republiken Kirjasalo i Ingermanland.
Extremhögern var missnöjd med fredsförhandlingarnas resultat. Finska frivilliga fortsatte att delta i olika östersjöfinska revolter i olika delar av Rådsryssland under några år, vilket skapade konflikter mellan de två länderna. Idéen om Storfinland fick särskilt mycket understöd bland de finskspråkiga universitetsstudenterna, vilket reflekterades i studentpolitiken och i nationell politik.