Finland var ett specialfall inom det ryska riket, eftersom Finland hade sin egen nationella ekonomi. Finland och Ryssland hade en tullgräns och den ryska regeringen begränsade tillgången av finska produkter på den ryska marknaden genom att införa tullar på produkterna. Från och med 1880-talet hade den finska senaten främjat upprättandet av handelsrelationer med Västeuropa. Förde det första världskriget skedde mer än två tredjedelar av den finska importen och exporten med andra länder än Ryssland.
När världskriget bröt ut avbröts handeln med Västeuropa nästan helt och hållet, med undantag för Sverige. Ryssland blev Finlands viktigaste handelspartner. Mellan åren 1914 och 1916 resulterade det ryska behovet av militärmateriel i mycket affärsverksamhet och arbete för finska företag.
Finska markens värde sjönk på grund av inflationen under världskriget till endast nio procent av sitt värde år 1914. Värdeminskningen var tre gånger större än i Sverige eller Storbritannien. Markens värde lyckades dock stabiliseras under de första åren av självständighet och Finland upplevde inte likadan hyperinflation som Tyskland.
År 1914 var den finska bruttonationalprodukten ungefär 70 procent av vad den svenska BNP var. Under världskriget sjönk Finlands BNP till cirka hälften av Sveriges siffror. Tillväxttakten var hög i bägge ekonomierna före det andra världskriget. Finland började hur som helst komma ikapp med Sverige när det handlade om levnadsstandard. Vid slutet av 1930-talet var Finlands BNP cirka 80 procent av vad Sveriges BNP var.
Ekonomin återhämtade sig snabbt år 1919
Den finska ekonomin var snabbt uppe på fötter igen år 1919, när exporten till Västeuropa igen tog fart. Industristrukturen i Finland bidrog till återhämtningen. Det fanns en stor efterfrågan på träbaserade produkter i Europa efter det första världskriget.
Finlands viktigaste exportprodukter var papper och sågat virke. Både före och under det första världskriget hade den finska pappersindustrin gjort storskaliga investeringar. Papperet exporterades främst till Ryssland, eftersom de ryska fabrikerna inte klarade av att framställa tidningspapper av lika hög kvalitet som de finska fabrikerna.
Efterfrågan var även stor i Europa före det första världskriget. Tidningsvolymerna hade ökat under kriget och folket hungrade fortfarande efter nyheter efter freden.
Den finska sågverksindustrin hade färdigt existerande exportavtal med Västeuropa. När exportmöjligheterna åter igen kunde fortsätta var lagren med sågat virke relativt stora. Sågverkens industrikapacitet var även på en hög nivå.
Träförädlingsprodukter stod i medlet av 1920-talet för 85 procent av Finlands export. Den viktigaste exportmarknaden var Storbritannien. Tysklands betydelse ökade efter att landet hade återhämtat sig från den ekonomiska katastrofen som rådde under tidigt 1920-tal.
Vid skiftet av 1920- och 1930-talet kändes effekterna av den globala ekonomiska recessionen i Finland. Minskad efterfrågan av skogsindustriprodukter påverkade landsbygden, där inkomsterna från försäljningen av råvirke var viktig för lantbrukare. Avverkning var även en viktig inkomstkälla för arbetarna på landsbygden. Den ökade efterfrågan på skogsindustriprodukter efter recessionen hjälpte Finland att övervinna den svåra ekonomiska situationen snabbare än de flesta delarna av Europa.
Smörexporten fortsatte genom hela 1920-talet
Före det första världskriget hade Finland exporterat betydande mängder smör till Storbritannien och Danmark. Under världskriget exporterades mejeriprodukterna främst till S:t Petersburg. Den snabbt växande staden drog åt sig all finsk mjölk och smör som kunde exporteras. Exporten sjönk under 1917 på grund av livsmedelsbristen och upphörde helt och hållet efter oktoberrevolutionen.
Efter självständigheten skedde det ganska snabbt ett uppsving i produktionen. Jordbruksproduktionen återhämtade sig delvis tack vare en jordreform som gav arrendebönder möjlighet att lösa ut sina gårdar för summor som grundade sig på pengarna värde år 1914. Staten understödde reformen genom att erbjuda långfristiga lån.
Smörexportens betydelse började sjunka när Finland började betona självförsörjning i jordbrukspolitiken. Det hade uppstått en allvarlig livsmedelskris i Finland under slutet av det första världskriget när spannmålsimporten från Ryssland upphörde. Finland införde importtullar på spannmål för att få spannmålsproduktionen lönsam. Den stigande levnadsstandarden ökade i sin tur den inhemska efterfrågan på smör. Den finska jordbruksexporten började sjunka under slutet av 1920-talet och upphörde efter livsmedelsbristen på 1930-talet.