Det nyligen självständiga Finland var ett utvecklat samhälle när självständigheten utropades den 6 december. Finland hade sin egenstatliga ekonomi, sitt eget parlament, utbildningssystem och kulturliv. Det Finland saknade var armé, gränsbevakning och utrikesministerium.
Den finska statliga ekonomin grundade sig på att Finland hade en egen valuta och tullgränser mot Ryssland. Tullarna bidrog med inkomster till den finska statsapparaten, men samtidigt kunde Ryssland utnyttja sina egna tullar för att hämma Finlands export. Finland hade också sin egen budget om var skild från den ryska statsbudgeten. De finska järnvägarna var anslutna till det ryska järnvägsnätet och använde samma spårvidd som i resten av det ryska riket.
Den finska valutan, marken, hade införts år 1860. År 1865 blev marken det enda lagliga betalningsmedlet i storfurstendömet Finland. Marken blev en mera stabil valuta än den ryska rubeln efter att marken knöts till guldmyntfot i slutet av 1870-talet. Under det första världskriget var Finland tvunget att avstå från guldmyntfoten. Detta berodde på inflation och på grund av att växelkursen mellan mark och rubel var fast, någonting som inte var lönsamt för den finska valutan när rubeln tappade värde.
Finland hade sin egen centralbank: Finlands Bank. År 1917 trycktes texterna på sedlarna på finska, svenska och ryska. Ryskan hade tillkommit år 1909 genom sedelreformen. När Finland blev självständigt valde man att ta bort de ryska texterna. Mynten bepryddes av den ryska dubbelörnen, men den avlägsnades 1917.
Finland använde sina egna frimärken mellan åren 1856 och 1901 när Ryssland förbjöd dem från att användas. Finlands postverk flyttades under den ryska posten år 1890. Efter marsrevolutionen återställdes finska postens självständiga ställning. Från och med början av oktober 1917 kunde man se Eliel Saarinens lejonfrimärken.
Finland hade sin egen nationalförsamling
Lantdagen i Finland med representanter från de fyra stånden hade sammankallats regelbundet från och med år 1863. Alltsedan år 1907 hade Finland en enkammarlantdag som bestod av 200 ledamöter som valdes genom allmänna och lika val. Vid den här tidpunkten var cirka tio procent ar lantdagsledamöterna kvinnor.
Finland hade ärvt sin grundlag från den svenska tiden. Utgående från självständighetsförklaringen i december 1917 var Finland en republik. Efter frihetskriget gjorde lantdagen förberedelser för att Finland skulle bli en monarki. Målet var att få en tysk kung på den finska tronen. En bidragande orsak till att monarkisterna skred till verket var att Socialdemokraterna var uteslutna från lantdagen på grund av att de på ett eller annat vis tagit del av revolutionen 1918.
Tankarna att få en tysk kung på den finska tronen gick i kras med Tysklands förlust i det första världskriget. Lantdagen godkände en republikansk regeringsform under sommaren 1919. Presidenten gavs stora maktbefogenheter om att till exempel makten att utlysa nyval och leda Finlands utrikespolitik.
Ett livligt kulturliv
År 1917 fanns det ett universitet i landet, det Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland i Helsingfors. Därtill fanns Tekniska högskolan och handelshögskolorna i Helsingfors. Det fanns även planer på att grunda ett svenskt och ett finskt universitet i Åbo.
Det fanns ingen skolplikt ännu, men folkskolenätverket täckte hela landet. Skolor som möjliggjorde en universitetsutbildning fanns främst i de rikaste delarna av landet, det vill säga i södra och västra Finland. Folkhögskolorna som grundats efter dansk modell erbjöd allmänna kurser.
År 1917 trycktes det 114 tidningar i Finland. Ungefär 90 av dem var finska och de övriga svenska. Den socialdemokratiska tidningen Työmies, förlagd i Helsingfors, var den största.
Sedan 1860-talet hade man målmedvetet byggt nationella kulturinstitutioner. I Helsingfors fanns Nationalmuseum, konstmuseet Ateneum, Finska Teatern, Svenska Teatern och Finska operan. Utöver detta fanns det dessutom en rysk teater i huvudstaden. Övriga städer hade sina egna kulturinstitutioner. På landsbygden sjöng folk i körer, medverkade i amatörteater och spelade i bleckblåsorkestrar. Idrottsrörelsen hade över 50 000 medlemmar.
Finland behöver en armé, gränstrupper och en utrikesförvaltning
När Finland blev självständigt saknade landet en egen armé. De inhemska militära enheterna, som var utspridda i landet och del av den ryska armén, hade upplösts efter sekelskiftet 1900. Den nya finska armén formades av den vita armén som under händelserna år 1918 hade stridit för den lagliga regeringen.
Ryska soldater och gendarmer hade ansvarat för att säkra gränserna innan självständigheten. Det finska gränsbevakningsväsendet grundades år 1919. Före år 1919 hade gränserna bevakats av soldater från armén.
Utrikespolitiken hade helt och hållet sköts av den ryska centralregeringen. Den finska utrikesförvaltningen såg dagens ljus efter frihetskriget år 1918. Finland hade sitt eget pass redan under den ryska tiden.